whodouthinkur

Det finns människor som smörar för andra hela tiden, såna riktiga jävla suck up's, gud vad jag hatar dem! Sen finns det de som är idioter...

Varför finns det så många människor som inte vågar säga vad de tycker? De håller bara käften och håller med andra hela tiden, sen finns det dem som ställer frågor som de redan vet svaret på, bara för att fråga något, antingen spelar de riktigt dumma eller så är de dumma, helt jävla tomma i skallen! Nästa gång någon idiot frågar mig något som jag vet att den här människan redan vet kommer jag säga varför frågar du när du redan vet! Vad är det du försöker komma fram till? Det har hänt mig 2 gånger under 2 veckor att samma person har frågat mig 2 saker som den redan vet svaret på.

Sen finns det folk som försöker spela så jävla smarta hela tiden, och låtsas att de vet allt. Men guess what? ingen vet allt, jag vet inte allt, du vet inte allt heller, och hon eller han som sitter bredvid dig vet inte allt heller! Sluta spela så jävla fina och smarta hela tiden för gissa vad? Ni är genomskinliga och dumma som fan!

Ett annat sorgligt exempel jag kan komma på är detta:

Vi var ute på middag och krogen, flera bekanta, alla hade roligt och dansade och drack, men av killarna hade lite extra roligt, han gick nämligen och stötte på andra tjejer, medan hans flickvän och deras gemensamma kompisar satt där, om en människa beter sig så öppet framför sin flickvän och deras vänner, vad gör han då när ingen ser? Det sorgligaste av allt är att den här tjejens nära vänner inte hade mage att berätta för henne vad hennes kille gjorde. Jag undrar om hon än idag går runt ovetande om en sån sak? Vad är det för vänskap? Hade min kille gjort så bakom min rygg och mina såkallade närmaste kompisar inte berättade det för mig hade jag nog aldrig förlåtit dem.

Sen finns det en annan sak jag stör mig på hos invandrare, detta stör jag mig på extremt mycket, ALLA JÄVLAR SKA SPELA RIKA!! De vill att alla ska tror att de är gjorda av pengar, för det är såååå viktigt vad folk ska tycka och säga. Det  kan handla om dop, bröllop, födelsedag vad som helst  då ska alla spela rika och ingen kommer och ger en mindre än 500 kr det är skam att inte ge något dyrt,eller mindre än 500 kr, och det behöver inte ens vara en bra/nära vän, fuck you säger jag bara. Det känns som att det finns folk som anordnar fester eller tillställningar med sin ”närmaste” bara för att tjäna lite pengar på dem, jag har haft turen att se vilka av mina vänner som är ute efter materiella saker och vilka som är ute efter ren vänskap...

Jag förstår inte hur min pojkvän klarar av mig ibland, när jag är på dåligt humör dvs.

Jag tror fan det är värre att vara en pojkvän än en flickvän, vi tjejer har PMS och kan vara allmänt jobbiga och gnälliga mot våra killar, de får stå ut en hel del med oss. Vi gnäller hela jävla tiden, och vi har alltid ont någonstans! Det är i alla fall sällan jag hör David gnälla, jag gnäller nog tillräckligt åt oss båda hahaha

Men ibland håller han på och djävlas med mig så att jag blir ännu mer arg och bitchig mot honom, och då skrattar han bara åt mig, jag tror egentligen att ni tycker om när vi är på dåligt humör och griniga/arga över ingenting, för då kan ni hålla på och irritera oss  ännu mer. David kan ibland irritera mig så mycket att jag  bara vill börja  skrika eller gråta men istället så börjar jag skratta, och då säger han men det är kärlek älskling med en sån där len och fin röst så jag bara smälter hahahahahah

 Någon som känner igen sig?

Vackert eller bara fult?

Så länge jag kan minnas har jag alltid varit fascinerad av tatueringar, jag älskar dem, jag tycker att tatueringar är konst, både på mig själv och på andra. Tycker det krävs väldigt mycket innan det blir för mycket tatueringar, gränsen går när man tatuerar sig i ansiktet, annars är det bara riktigt snyggt.  Själv har jag en del tatueringar på kroppen. 3 rätt så stora kanji tecken på baksidan av armen, ett litet på skuldran, en stor sol på nedre delen av ryggen, min systers namn på handleden, mitt stjärntecken på halsen, och båda fötterna är tatuerade med texter. Jag känner mig långt ifrån klar med tatueringarna. I augusti planerar jag att göra en orchide på skuldran, den ska vara ganska stor och gå neråt/inåt mot ryggraden, kanske till och med mot överarmen,över axeln får se. Jag behöver bara någon som är duktig på att rita som kan rita den åt mig. Den ska vara svartvit med lite skuggor. Jag ska i alla fall göra den på Salong Betong i Högdalen, var inne på deras hemsida idag och var riktigt nöjd med vad jag såg. Det är viktigt att göra det på ett ställe där man känner att det är rätt, och det kände jag med salong betong utan att ens ha varit inne i studion.

Här har ni en länk till Salong Betong

http://www.salongbetong.com/start

Hur kommer det sig att människor som har ätstörningar inte ser hur de ser ut? Antingen så är de jättesmala och tror att de är tjocka eller så är de tjocka, men inser inte själva hur tjocka de är, de tror att de är smalare än vad de är. Det finns de som inte vill äta någon mat alls, och sen finns det dem som gömmer mat och smygäter, oftast handlar det då om sötsaker.

Jag tror många unga personer får ätstörningar för att de kollar mycket på bilder på kändisar som är retuscherade och de strävar efter att se ut som sina idoler, de förstår inte att deras idoler har personliga kockar och tränare också som vet vad och hur mycket de behöver äta. Jag vet inte jag tycker att fler människor borde vara nöjda med sig själva, och älska sig själva som de är, om man inte älskar sig själv som man är så kan man inte förvänta sig att andra ska göra det heller. Ingen människa är ju perfekt alla har brister, vissa människor är naturligt smala och kan inte gå upp i vikt, andra har kraftig benstomme och även om de går ner i vikt så syns inte det så jättemycket, vi är alla olika och behöver acceptera det.

Den vanligaste ätstörningen är ju att man ser sig själv som tjock fastän man inte är det, jag undrar vad det är som gör att man inte ser sig själv som man verkligen är, det sägs att man tittar i spegeln och ser en tjock människa som tittar tillbaka på en, men om det står en smal kompis bredvid en i spegeln, ser den också tjock ut då eller? Om man har så skrev bild av sig själv, så borde väl den bilden vara skev på andra personer också. Jag vet inte riktigt vad jag tycker och tror om ätstörningar jag tror att det är lite av en det är synd om mig sjukdom. Allting handlar om vad man har för psyke, och om man vill bli bra, jag tror att man kan bli frisk om vill tillräckligt mycket, om man slutar tycka synd om sig själv och tar tag i skiten, precis som allt annat...

Jag förstår mig inte på människor som medvetet är elaka mot andra människor. Det är okej att skoja och så, vara lite sarkastisk och ironisk, men det är faktiskt inte okej att gå runt och vara elak mot människor. De här människorna som är elaka mot andra, Undrar hur de egentligen mår när de trampar på andra människor, Hur det får dem att känna sig, kanske överlägsna eller något, jag vet faktiskt inte.

Jag tror inte att såna människor som är elaka (Vuxenmobbare) eller vad man nu ska kalla dem mår bra med sig själva, och jag tror att de har jävligt dåligt självförtroende och självkänsla, därför måste de hela tiden klanka ner på andra för att de själva ska må bättre. Jag tycker att de borde gå på någon kurs som lär dem att få bättre självkänsla och självförtroende, de blev säkert inte tillräckligt mycket älskade som barn, och nu när de är vuxna tar de ut sina aggressioner på andra människor. Eller så handlar det helt enkelt bara om avundsjuka, att man är avundsjuk på en person och då känner man hela tiden att man måste vara elak mot den här personen man är avundsjuk på, men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att avundsjukan kommer att minska om man är elak mot någon, jag tror att man på det sättet bara bygger upp ännu mer hat inombords och blir ännu mer bitter och elak...

Jag älskar mitt liv, och är väldigt tacksam över allt jag har i mitt liv.

På senare tid har jag börjat inse hur bra jag har det, jag är frisk, har egen lägenhet, har en underbar familj och en fantastisk pojkvän, jag har mycket kärlek och trygghet i mitt liv, det känns som att det bara blir bättre och bättre hela tiden, och det kan vara lite skrämmande när det går bra, för man väntar då på att något dåligt ska hända. Men nu har jag lärt mig att bara njuta när det det är såhär bra, när problem och de dåliga kommer tar man itu med dem då. Jag tror att vi människor ofta glömmer bort att vara tacksamma över allt vi har, vi tar alla dessa saker för givet som att det är en självklarhet att ha allt detta, tänk då om man hade haft oturen att födas i ett fattigt land där man inte hade någonstans att bo, eller om man hade någon sjukdom som gjorde vardagslivet till ett helvete för en själv och en stor börda till ens nära och kära.

Många utav oss är väldigt materialistiska och gläds inte åt alla dessa småsaker som egentligen har störst betydelse,som när någon säger, jag älskar dig och ger dig en kram, när ens släkt kommer på besök, när man kommer hem och middagen står på bordet, när din partner hjälper dig med massa småsaker hemma, eller när någon gör något den inte har lust eller ork för bara för att man ska bli nöjd, eller när någon säger du är en bra vän, små uppmuntringar helt enkelt. Det  är dessa saker som väger mest, inte vilken stadsdel man bor i, eller vilken bil man kör, vilket kött man äter till middag och vilka destinationer man åker på när man ska på semester. Självklart utgör dessa materiella saker en stor lycka men det jag menar är att de inte ska få ta över, att de materiella sakerna är de enda som ska räknas, de ska komma i andra hand inte i första...

Idag är det ännu en underbar dag.

Jag var och åt lunch med David och sen hämtade vi ut han pollenmedicin.

Igår kväll bokade vi våra biljetter till L.A det kommer att bli så härligt att åka dit. Det är mindre än 2 månader kvar. Jag älskar verkligen USA det är det absolut bästa landet att åka på semester till, man hittar allt och lite till där. Människorna är väldigt trevliga och hjälpsamma, Jag kommer ihåg att när jag var i L.A för 2 år sen och när man skulle ta tex tunnelbanan, om man frågar en människa om hjälp så kommer det fram 5 personer och ska hjälpa en, och alla andra lyssnar på vad man behöver hjälp med, när man väl sitter på tåget kan någon bara komma fram och säga, tjejer nu ska ni gå av och sen ska ni ta det där tåget som åker västerut till bla bla bla. Sånt händer inte ofta i Sverige. Vi åkte fast för att vi plankade på tunnelbanan, men kontrollanterna sa bara att vi fick gå av och köpa biljetter, hur ofta skulle det hända i Sverige?

Sen är maten där extremt god, en av mina favoriter är såklart in'n out burger, finns ingen hamburgare någonstans som slår in'n out. Inte som jag har ätit i alla fall. Man kan helt enkelt inte ha tråkigt i L.A, det finns alltid något att se, bara att gå ner till Hollywood och kolla på alla konstiga människor är underhållande.

Det bästa med att vi kommer åka dit är att i kommer att hälsa på min vän Nathalie vi har varit kompisar i 13 år ungefär, vi vet allt om varandra, vi bor på olika håll i världen men vi har inte glidit ifrån varandra, det är det riktig vänskap handlar om, man behöver inte höras ofta alls för att inte glida ifrån varandra, man vet innerst inne att den här personen är min vän och kommer att vara det livet ut. Det kan ibland gå månader att vi inte hörs, men sen hörs vi nästan varje dag under vissa perioder och tar igen allt. Vi kan sitta och asgarva åt ingenting egentligen, bara skratta åt hur vi skrattar, som två häxor. Vi skrattar ofta åt att vi låter som våra mammor, och hur rädda vi var för våra mammor när vi var små. Nathalie är en riktig knäppgök men jag älskar henne ändå, för hon är min knäppgök. Ibland kommer det perioder då jag vill strypa henne, men jag är säker på att hon ibland vill strypa mig också hahaha. Det allra värsta är att jag kommer vara fast med 2 extrema tidsoptimister, både hon och David är tidsoptimister, jag tror på riktigt att jag kommer att bli knäpp med dem två tillsammans.

Igår kväll när jag gick och la mig tänkte jag på människor, och hur människor beter sig, och hur olika alla beter sig, alla som kommer från olika länder har verkligen lite av landets personlighet i sig. Som till exempel Iranier, de flesta iranier är väldigt trevliga, men det som jag tycker är lite irriterande med dem är att de går nästan alltid med näsan i vädret, och de tror att de är lite bättre än alla andra. Jag har pratat med flera olika personer om just iranier och alla tycker samma sak, så det ligger något i det. Då undrar jag vad det är som ger dem rätten att tror att tre att de är bättre än alla andra? Självklart gäller detta inte alla iranier men många. I Mina ögon är alla människor lika mycket värda och alla människor ska behandlas med respekt. Jag tror på Karma och på att allt kommer tillbaka till en själv.

Varför tror vissa människor att de är bättre än andra?

Varför klankar vissa människor ner på andra för att själva må bättre? och de mår som bäst när de ser att de har sårat någon annan, det ger dem en känsla av överlägsenhet, jävla översittare!

Varför måste vissa människor hävda sig via våld?

Jaa det är bara några av många funderingar jag har.....

Jag drömmer otroligt mycket om nätterna när jag sover men jag vill inte drömma, de här drömmarna jag har är väldigt påfrestande och känns väldigt äkta. Ibland när man drömmer så vet man om att man drömmer, och man drömmer konstiga saker men mina drömmar är verkligen sjukt verkliga. Jag har ofta konversationer i mina drömmar, och kan ibland vakna av att jag skrattar mitt i natten. Något jag också ofta vaknar utav är att jag får andnöd, det händer mest när jag drömmer om fåglar eftersom jag har fågelfobi.

 En sak jag har lagt märke till är att jag alltid vaknar  trött när jag drömmer, jag vet att alla människor drömmer många drömmar per natt, men de flesta kommer bara inte ihåg vad de har drömt. Jag kommer ihåg i genomsnitt 3-4 drömmar från varje natt, och jag kommer ihåg vad jag drömmer ca 5-6 gånger i veckan, tro mig det är inte kul. Oftast så drömmer jag om människor i min omgivning eller om barn, att jag själv har mina egna barn eller ett någon ger mig ett barn, och säger du ska ta hand om det här barnet, och skydda det från så mycket ont du bara kan. I alla drömmarna älskar jag de här barnen så otroligt mycket att jag känner mig tom när jag vaknar. 95% av drömmarna drömmer jag om att det är en liten pojke i 2-3 års åldern, dessa drömmar har gjort att jag tror att jag kommer få en son när jag väl bestämmer mig för att skaffa barn.

När jag vaknar på morgonen och inte kommer ihåg vad jag har drömt är så himla skönt, ni anar inte det, jag känner mig pigg och utvilad då, och som ni märker är det inte ofta det är så. I natt drömde jag om att det var en stor eld, jag drömde att hela Bosnien brann och att Kroatien också var på tur, men eftersom Kroatien ligger vid kusten så blev det ingen brand där som tur var. Sen drömde jag att jag var med mina barndomsvänner och vi satt och pratade och umgicks, tredje drömmen var att jag var på väg hem till min mamma och att det var mörkt ute och den sista drömmen var att jag hade ett barn. Jag vaknade och ville bara somna om men klockan var runt kvart i 11 så jag gick upp. Fick en rejäl sovmorgon i morse :)

Är det någon som vet något man kan göra för att inte drömma jag pallar verkligen inte mer, känns som att jag kommer att bli galen snart på riktigt.

Jag borde verkligen flytta till ett varmt land med mer sol i. När man vaknar av att solen skiner är det omöjligt att vakna på fel sida, man vaknar och mår bra på en gång, man har en stark känsla av välbehag. Känns som att ingenting kan gå fel då, allt är positivt. Just nu ser jag fram emot semestern väldigt mycket, vi åker till USA, det blir Los Angeles och Las Vegas i juli, Den resan är det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Min bästa vän bor i L.A och det ska bli så himla kul att träffa henne,( ska skriva ett inlägg lite senare om vår vänskap.) David säger att jag har för mycket fritid och kan tänka mycket, han kan bara stänga av och inte tänka på nånting, i min värld existerar det inte att inte tänka på nånting, tankarna snurrar alltid på flera saker på en gång, det måste vara jävligt skönt att bara kunna stänga av sådär som han gör. Det är väldigt jobbigt att tänka på massa saker hela tiden, men jag tror att jag skulle känna mig tom utan alla mina tankar, eftersom mitt huvud alltid har varit fullt av tankar. Därför är det skönt att skriva av sig lite ibland, det känns som att man lättar lite för varje gång man skrivit något. Jag skrev en hel del när jag var yngre men allt jag skrev har jag tappat bort, för jag skrev på lösa lappar och gömde allt här och där, för jag var rädd att min mamma eller någon annan skulle hitta dem och läsa dem.

Nu ska jag gå ut på en promenad i det vackra vädret och njuta av solen, sen äta frukost och plugga jag har prov i kväll kl 18, men det kommer nog gå bra tror jag.

Jag satt och pluggade rättskunskap och plötsligt dök en tanke upp i mitt huvud, och det är människor som inte har några som helst mål i livet, som helt enkelt nöjer sig med tillvaron. Den här människan vill inte utvecklas, den söker inte efter andra jobb eftersom tryggheten med en tillsvidareanställning redan finns där, den här personen super eller knarkar upp majoriteten av sina pengar, den vill inte resa utomlands och se något nytt, den vill inte gå på någon kvällskurs för att lära sig något nytt, vill inte utbilda sig och ta csn lån för att inte ha skulder, men förstår inte att den här csn skulden är en investering i sig själv. Den vill inte ha nya vänner för att han eller hon nöjer sig med de vänner han eller hon har, och förstår inte att det är bra att träffa nya människor och kanske få se saker och ting från ett annat perspektiv och få lite nytänkande in i bilden.

Nej den här människan släpper inte in nytt i sitt liv. Herre gud i mina ögon är dessa människor så sorgliga, det är verkligen synd om dom, antingen är de bara lata eller så är de helt enkelt bara dumma? Är dumhet och lathet två saker som står varandra nära, ibland undrar jag verkligen det?

Så som jag inte förstår att man inte vill gå framåt i livet, att man nöjer sig med tillvaron, kanske de inte förstår folk som hela tiden strävar efter mer, i mina ögon är det en självklarhet att man alltid ska försöka göra bättre ifrån sig och att man hela tiden ska lära sig nya saker och få nya erfarenheter, för vad får man ut utav en människa utan några som helst erfarenheter och mål i livet? Jag tror att jag skulle bli deprimerad om jag var omringad av såna lata och dumma människor. Vi bor i ett samhälle där man verkligen kan utvecklas och lära sig nya saker så varför inte ta vara på det?

Något jag funderade på häromdagen var alla dessa av och på förhållanden som man ser lite här och där.

Det finns ju en anledning till varför man gör slut, jag förstår om man gör slut en max 2 gånger och sen blir ihop igen, men inte folk som håller på av och på hela tiden, hur orkar de? Förstår de inte att det inte kommer hålla, om det inte håller nu och man har gjort slut många gånger, varför skulle det då hålla nästa gång? Ja ni älskar varandra säger ni, men kom igen ärligt talat, vad fan är det för kärlek? Nej jag vet inte i mina ögon är det lite fegt att göra slut och sen bli ihop igen, vad lär man sig om sin parner när man håller på så hela tiden, man flyr bara från verkligheten, ta ditt ansvar i stället, prata om problemet och förök lösa det i stället från att fly.  

För det första förlorar man ju sjukt mycket energi för man lär ju tjafsa en hel del, för det andra förlorar man tid, jag vet inte, jag utgår från mig själv och jag vet att jag aldrig skulle orka hålla på så, Kan man ens säga att man har ett seriöst förhållande om man håller på så? I mina ögon är det faktiskt inte ett seriöst förhållande, det kan inte vara det. Om man tycker att man har ett seriöst förhållande när man håller på så, då vet man inte vad ett seriöst förhållande är, då är det nog bäst att vara singel tills man är redo för ett seriöst förhållande. Jag tror att man i slutändan mest skadar sig själv, för man blir säkert sårad och sårar även den andra personen som man tycker om, och när man vet att man sårar någon man tycker om så mår man inte bra, inte jag i alla fall.

Det finns människor som bråkar mycket med sina partners men de gör inte slut bara för att de har olika åsikter eller bråkar, vad är det för jävla skämt att göra slut bara för att man bråkar och har olika åsikter? Alla bråkar ju någon gång och tjafsar med sina partners, men man behöver inte göra slut bara för det.

Jag såg precis en dokumentär på Svt play, den handlade om en autistisk pojke och hans familj.

Familjen bor i USA, pojken är 4 år gammal. Han har problem med långvariga utbrott som varar i flera timmar han gråter och är helt otröstlig, han kan heller inte gå på toaletten så han bajsar hela tiden på sig, Föräldrarna är helt förtvivlade och vet inte vad de ska ta sig till.

Pappan märker att hästar har en väldigt lugnande inverkan på pojken och en dag bestämmer sig pojkens pappa att de ska åka över halva jorden för att ta sig till Mongoliet och där ska de träffa shamanerna för att se om de kan hjälpa pojken på något sätt.

Den här dokumentären är väldigt stark och gripande, en dokumentär som alla bör se, man får verkligen en inblick i hur deras tillvaro ser ut och man lär sig även lite om vad autism är. Under vissa delar av dokumentären tänkte jag vad gör de mot sitt barn? Hur kan de utsätta honom för allt detta? och under andra delar tänkte jag här ser man bara ett bevis på hur långt föräldrar är villiga att gå för sina barn. Jag grät och blev verkligen rörd är fortfarande väldigt full av intryck och tankar angående dokumentären.

Här har ni en länk till dokumentären

http://svt.se/2.132137/1.1998314/pojken_som_fick_hjalp_av_hastar?lid=puff_1998576&lpos=lasMer 

If you are, you breath.
If you breath, you talk.
If you talk, you ask.
If you ask, you think.
If you think, you search.
If you search, you experience.
If you experience, you learn.
If you learn, you grow.
If you grow, you wish.
If you wish, you find.
If you find, you doubt.
If you doubt, you question.
If you question, you understand.
If you understand, you know.
If you know, you want to know more...
And if you want to know more, you are alive...


Den här reklamen har ett så jävla skönt budskap!

Bästa reklamen någonsin, älskar den, den går på National Geographic riktigt bra kanal faktist!
 Här har ni en länk så ni kan se den



http://www.youtube.com/watch?v=4qwA5fUh3hA&feature=related

Det är konstigt vad solen gör med oss människor, när den tittar fram är vi pigga glada och fulla av energi och välbehagskänslor, ingenting känns jobbigt, man vill ut och röra på sig mer, man vill äta lättare mat och umgås mer med människor, man kommer på något sätt ut ur sitt skal som man har på vintern. Jag tror Sverige skulle vara det ultimata landet att bo i om vi hade haft bra sommrar här, då skulle man kunna åka utomlands ett par veckor på vintern och det skulle vara bra.

I Vintras hade vi ju en rejäl vinter, så vem vet, vi kanske får en perfekt sommar, med varma sommarkvällar, sol och inget regn. Man blir mycket mer social och öppen på sommaren. Jag satt och funderade på en sak om svenskar, hur kommer det sig att de är så mycket mer öppna och sociala när de åker utomlands? Svenskar är bara instängda i sig själva här i Sverige. Tänk om vi alla var lika sociala och trevliga mot våra medmänniskor här som utomlands, tror många skulle vara mer nöjda med sin tillvaro då tror jag, vad tror ni?