whodouthinkur

Jag älskar mitt liv, och är väldigt tacksam över allt jag har i mitt liv.

På senare tid har jag börjat inse hur bra jag har det, jag är frisk, har egen lägenhet, har en underbar familj och en fantastisk pojkvän, jag har mycket kärlek och trygghet i mitt liv, det känns som att det bara blir bättre och bättre hela tiden, och det kan vara lite skrämmande när det går bra, för man väntar då på att något dåligt ska hända. Men nu har jag lärt mig att bara njuta när det det är såhär bra, när problem och de dåliga kommer tar man itu med dem då. Jag tror att vi människor ofta glömmer bort att vara tacksamma över allt vi har, vi tar alla dessa saker för givet som att det är en självklarhet att ha allt detta, tänk då om man hade haft oturen att födas i ett fattigt land där man inte hade någonstans att bo, eller om man hade någon sjukdom som gjorde vardagslivet till ett helvete för en själv och en stor börda till ens nära och kära.

Många utav oss är väldigt materialistiska och gläds inte åt alla dessa småsaker som egentligen har störst betydelse,som när någon säger, jag älskar dig och ger dig en kram, när ens släkt kommer på besök, när man kommer hem och middagen står på bordet, när din partner hjälper dig med massa småsaker hemma, eller när någon gör något den inte har lust eller ork för bara för att man ska bli nöjd, eller när någon säger du är en bra vän, små uppmuntringar helt enkelt. Det  är dessa saker som väger mest, inte vilken stadsdel man bor i, eller vilken bil man kör, vilket kött man äter till middag och vilka destinationer man åker på när man ska på semester. Självklart utgör dessa materiella saker en stor lycka men det jag menar är att de inte ska få ta över, att de materiella sakerna är de enda som ska räknas, de ska komma i andra hand inte i första...