whodouthinkur

Jag såg precis en kortfilm på Svt, den heter res dej inte. Jävligt stark och gripande faktiskt, har aldrig riktigt tänk på vilket jävla tryck det egentligen är och vilken press det är bland unga killar, hur mycket de hetsar varandra till våld och annat skit. Men vi tjejer är inte mycket bättre vi heller, vi pressar också varandra till massa skit. Vad gör man för att undvika detta, går det ens? Ungdomar hade mått mycket bättre utan all denna press och stress från sina kompisar, kompisar. De ska väl vara där och stötta varandra, inte få varandra till att göra massa skit, och skada andra människor? Och är det så att någon av ungarna försöker göra det rätta, och prata med en vuxen blir den utfryst och anses ha gjort ett big no no.

Är det värt att förstöra någons liv bara för att man inte tänker på konsekvenserna och för att man vill ha en adrenalinkick? Eller att få grabbarna och tjejerna att tycka man är tuff. När jag tänker ibland på när jag själv ska ha barn, tänker jag ibland att jag vill ha en pojke, de har det lite lättare i livet, men efter att ha sett den här dokumentären och läst om ungdomsvåldet så undrar jag om de verkligen har det lättare? Jag tror att de på ett sätt har det lite svårare i tonåren än vad tjejer har, och vi har det också jävligt tufft. Det är tufft att vara ung, man har ju kul som fan, man hittar alltid på massa roliga saker med sina vänner, man har inte lika mycket bekymmer och problem, men ändå så är man på något sätt pressad och stressad till att passa in eller till att göra bra ifrån sig, att vara klassen clown, att vara den som ska fixa spriten eller röka, ja vad som helst det är alltid något. Men någonstans innerst inne tror jag att om en ung kille hamnar snett är det svårare för honom att komma på rätt spår än vad det är för en tjej...

Här har ni länk till trailern

http://www.youtube.com/watch?v=ZcxvBZHVPnc