whodouthinkur

En gång otrogen alltid otrogen, är det verkligen så? När man är ung vet man inte vad kärlek är, på något sätt kan jag förstå unga som är otrogna, men inte i vuxen ålder. Är man i vuxen ålder otrogen en gång så tror jag att man kommer att vara det igen.

Varför har man ett förhållande med en människa om man ändå är otrogen, är man så jävla egoistisk och bara tänker på sig själv då? Har man inget samvete?Hur kan man se den människan i ögonen och säga jag älskar dig! Älskar man verkligen en person om man går bakom ryggen på den?

Jag tror inte att det är själva doppet som gör så ont, utan sveket, man har ju förtroende för sin partner ush! Om man har ett förhållande och känner att man inte har lekt av sig, då får man göra slut och gå leka av sig, svårare än så är det inte, du sårar mer genom att vara otrogen än att göra slut, för det första sviker du ett förtroende, den människan du har svikit kan komma att ha svårt att lita på andra personer på grund av ditt svek, och det är inte riktigt schysst va? Dessutom kommer sanningen alltid fram, förr eller senare....

Sätt dig själv i situationen innan du går och är otrogen, skulle du vilja att din partner gick bakom din rygg och hade sex med andra? Skulle inte du känna dig sviken då? Sen förstår jag inte hur man kan förlåta otrohet, i mina ögon är det som att säga okej det gör inget att du var otrogen, jag älskar dig mer än vad jag älskar mig själv, jag respekterar dig mer än mig själv, jag kan inte leva utan dig, jag tycker man är svag om man förlåter sånt! I mina ögon är man desperat om man förlåter otrohet, jag förstår inte hur man kan förlåta sånt, hur kan man lita på människan igen? Ett förhållande bygger ju b la på kommunikation och tillit, och om man är otrogen så har man varken det ena eller det andra. Alla ni som är otrogna mot era partners borde skämmas, ni är hundar och odjur! Äckel....