Kärlek
Hur vet man när man är kär? Och hur vet man att man har träffat den rätta? Många säger att man vet det på en gång men jag vet inte om jag kan hålla med, för att jag trodde förut att jag hade träffat den rätta och det hade jag inte gjort, det var så starkt från början, så jag trodde men gud det här måste vara det! Han måste vara den rätta, ju mer tiden gick insåg jag att vi ville olika saker och att han inte var den rätta.
15 Augusti 2008 satt jag Nathalie och Ida hemma hos mina föräldrar på balkongen, vi drack lite och snackade skit, vid 12 tiden ringde Idas telefon, det var en kompis till henne han ville komma förbi med sin kompis, jaha vem är hans kompis frågade jag då? Jag ville inte släppa in vem som helst hem till mina föräldrar, det är en Svenne fick jag höra då. Aja en Svenne kan ju inte göra så mycket skada, låt dom komma.
Så kom Mikael och den här Svennen, Svennen hette David.
I början satt vi alla på balkongen och pratade, rökte och hade kul, Nathalie blev trött så hon gick och la sig i mina föräldrars rum, Mikael gick hem runt 4 tiden, han skulle upp och jobba tidigt dagen efter. Jag Ida och David satt kvar på balkongen och pratade, Ida gick och la sig i syrrans rum och David och jag var kvar, vi satt uppe och pratade till typ 6 på morgonen. Det var något med den här David, jag gillade honom och jag kände på mig att vi skulle bli väldigt goda vänner, jag visste på en gång att han skulle ha en stor betydelse i mitt liv, men på vilket sätt det skulle vara hade jag ingen aning om. Dagen efter åkte jag till Kroatien, jag var där i en vecka.
Dagen efter att jag kom hem träffade jag upp Ida, hennes telefon ringer och det var Micke, han var med David och ville träffas. Vi gick hem till Mickes bror och drack lite, vi satt och pratade och umgicks. Jag och David började kolla på någon film och somnade, jag vaknade kl 7 och åkte direkt till jobbet, då bytte David och jag nummer och efter den dagen började vi träffas mer och mer. För varje gång jag träffade honom fattade jag mer och mer tycke för honom, och som tur var så var det ömsesidigt.
Idag kan jag bara säga att jag är sjukt glad över att vi träffats, för det visade sig att jag hade lite rätt ändå, David kom att ha en väldigt stor betydelse i mitt liv, och på mycket större sätt än vad jag trodde han skulle ha. Idag kan jag säga att jag älskar dig mest av allt, du är verkligen mitt allt! Du förstår mig och har tålamod med mig, och jag vet att jag inte är världens lättaste människa att leva med, har typ ADHD! Haha.
När jag lägger mig och du ligger bredvid mig somnar jag som bäst, och när jag vaknar med dig vid min sida är varje dag en bra dag, att se dig varje morgon är en perfekt start på dagen! Du finns alltid här och stöttar mig i alla mina beslut, du är min bästa vän jag kan berätta allt för dig, jag kan skratta med dig och gråta med dig, jag vet att du finns här, du är min klippa! När jag inte är med dig saknar jag dig hela tiden, jag önskar att vi hade mer fritid eller mer semester om året så att vi kunde ha mer tid till att resa, spendera kvalitetstid med varandra och upptäcka världen tillsammans, men det gör ingenting, vi gör det i vår egen takt!
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dig och hur bra jag tycker att du är, jag hoppas däremot att du via mina handlingar kan se det, annars är du blind :)
Älskar dig puss på dig mitt hjärta
