whodouthinkur

När jag växte upp fick dom Svenska barnen alltid göra mer roliga saker än vi invandrarbarn. Våra föräldrar tjatade alltid mycket mer på oss om allt, och vi skulle hjälpa till hemma mer också än Svenska barn.

Jag kommer ihåg när jag var 9 år gammal och gick hem till min Svenska kompis, hon bråkade med sin mamma för att hon inte fick gå ut, hon tjafsade emot jättemycket och sa såhär till sin mamma: Du är dum i huvudet! För det första, hur kan man säga så till sin egen mor? För det andra, hade jag sagt det till min mamma hade jag fått mig en fet örfil, och den hade varit välförtjänt kan jag säga idag. Men hon kunde alltid vara mer ärlig mot sin mamma än vad jag kunde vara för hon var inte rädd för sin mamma.

Vart går gränser mellan respekt och rädsla för sin föräldrar? Vill en förälder att man ska ha respekt för den eller att man ska vara rädd för den? Jag var i af livrädd för min mamma, fast jag hittade på massa bus ändå, jag visste att det skulle medföra konsekvenser om mamma fick reda på det, vilket hon oftast gjorde, men det där lilla hoppet om att hon inte skulle få reda på det gjorde så att man vågade.

Jag kommer ihåg att mina svenska vänner kunde säga till sin mamma jag sover hos Nensi ikväll, och hennes mamma ringde aldrig till min mamma för att dubbelkolla det, hon litade på sin dotter. Så fort jag skulle sova över någonstans ringde mamma alltid och kollade med min kompis mamma om det var okej att jag sov där, och sen ville hon ju självklart veta att jag verkligen skulle sova där jag sa att jag skulle sova. Men att min mamma ringde upp och kollade upp det, betyder det att hon bryr sig mer om mig än vad min svenska kompis mamma bryr sig om henne, eller handlar det bara om att min svenska kompis mamma litar mer på henne än vad min mamma litade på mig?

Varför är det så att dom flesta Svenska barnen slipper städa hemma, medan vi invandrare måste hjälpa till med tvättstuga, dammsuga, diska mm.? Är det för att det är mer jämställt i Sverige, att kvinnan hemma gör lika mycket som mannen, att allt hushållsarbete inte förväntas av kvinnan och då behöver hon inte ta hjälp av barnen? Eller tvingar invandrarföräldrar sina barn att städa och göra massa hushållssysslor för att lära barnen att ta mer ansvar från det att dom är små, eller för att dom själva blev tvungna att göra massa saker och då ska självklart deras barn också göra så? Om min mamma bad mig om hjälp fanns i min världsbild inte uttrycket, jag vill inte, eller jag orkar inte, utan man gör som man blir tillsagd av sina föräldrar och man tjafsar inte emot, för då blir det bara värre och man får ännu mer att göra bara för att man tjafsar emot hahaha.

Hur kommer jag att vara mot mitt barn? jag är ju uppvuxen i Sverige fast med invandrarmamma som tvingade mig att göra massa invandrarsaker, kommer jag automatiskt att till viss del tvinga mina barn att göra vissa saker som dom inte vill? Det tror jag att jag kommer att göra, för idag är jag ändå glad över att min mamma lärde mig hur man t ex tvättar kläder och lagar mat, men jag tror att det är viktigt att hitta en bra balans också, så att det blir rätt och att barnet vet varför den gör vissa saker.